imyourheartache

Hej. Bitterfittan här!
Inser att jag endast skriver här när jag är bitter, arg, ledsen. Något negativ i alla fall.
Så från att vara en blogg/dagbok så har det här blivit en plats att spy ur mig allt på.
Även om jag i stort sett aldrig berättar vad det är som gör mig upprörd, ledsen, arg, whatsoever.
Det är bara skönt att skriva när jag mår skit. Bara få säga att jag inte mår bra.

Jag vill aldrig tynga ner andra med mitt. De har sitt eget. Och mitt kanske inte är något jämfört med deras.

Eller något.
Jag vet inte.

 

Jag är ett mensmonster.
Jag är fylld av känslor, av ångest.
Varenda känsla i min kropp förvandlas till ångest.
Jag hatar att må såhär varje jävla gång.

Det känns som att det bara blir värre och värre för varje gång också.
Mellan gångerna glömmer jag dessutom varför jag tyckt att det varit så jobbigt.
Men känslan av att vara otillräcklig, äcklig, ful, sur, ledsen, glad och bara ångestfylld är så jäkla kvävande.

Jag är glad att jag har vänner som står ut med mig dagar som dessa...