imyourheartache

Jag har ju en ganska stor familj. Så jag tänkte att jag skulle beskriva den lite grann.

Mamma är gift med min plastpappa.
Pappa är gift med hans tant.

Äldsta broder är 20år äldre än mig. Vi har aldrig haft någon speciellt bra relation pågrund av det.
Men jag hoppas att vi kan börja umgås som syskon nu snart. :) För jag saknar honom.

Äldsta syster är 12år äldre än mig. Och vi har alltid haft en bra relation.
Hon tog hand om mig ganska mycket när jag var liten. Och nu bor vi grannar och jag är så jävla glad över det. :)

Broder är 5år äldre än mig. Och vi har väl inte haft så mycket kontakt de senaste åren, tills vi båda hade barn.
Nu umgås jag gärna med honom och brukar vara där när det hinns och umgås med brorsonen. :)

Plastsyster är 2år äldre än mig. Och vi bodde ihop i några år, när jag flyttade med mamma till kusten.
Dock har vi inte någon speciell kontakt idag. Tråkigt nog!

Syster är 2 år äldre än mig. Och det är min guldklippa i mitt liv. Den jag alltid har kunnat gråta ut hos. Och som jag delade säng med (jag hade en egen säng egentligen.) hela barndommen istortsett. Dock pratade vi knappt med varandra när jag mådde som sämst.

Plastbroder är lika gammal som mig. Eller ja, han är 18dagar äldre än mig. haha.
Och han är den som fått lyssna på all skit jag hade att säga när jag mådde dåligt. Vi delade rum och jag älskar att umgås med honom. Vi hittar alltid på hyss och det har vi alltid gjort. Han är den tvillingbrodern jag aldrig fick.

Tvillingbroder, han dog i mammas mage. Men jag känner en sådan enorm saknad. Konstigt nog.
Tror inte att man kan förstå, om man inte varit med om det själv... om ens då?

Lillasyster, den äldsta av tvillingarna. Är 12år yngre än mig. Söta goa, underbara snuttan. Hon är så underbar på så många sätt. Har haft väldigt roliga stunder med min lilla fjortis. trots åldersskillnaden. :)

Lillebror, den yngsta av tvillingarna. Självklart är han också 12år yngre än mig. ^^ Jag älskar att vi fått bättre kontakt nu när jag mår bättre. Var så otroligt svartsjuk på att snuttan hade en tvillingbror. Så jag kunde inte riktigt umgås med den här plutten. Mår dåligt över det. För han är så underbar så underbar min älskade lillebror.
Vi kan också ha riktigt skitkul när vi sätter igång och muppar oss. ;)

Yngsta lillebror, är 14år yngre än mig.
Den glada spillevinken, som har mer energi än någon annan på denna jord.
Han vet vad han vill och har en sådan personlighet som får hela världen att lysa upp när han är på bra humör.
Fina lilla fidelej. Det här är grisens förebild och Fiddelej är nog världens stoltaste morbror.
Älskar självklart den här spjuvern också. Otroligt mycket.


Som sagt. Stor familj. Eller ja. Nu har jag ju bara tagit upp syskonskaran ;)

Jag saknar min fina lilla kille. Jätte mycket.
För snart fyra år sedan, började han gro uti min mage.
Det känns som igår han låg i magen och jag kunde inte förstå hur jag skulle klara av att ha en unge.
Hur jag skulle ha ansvar över en annan människa. Men jag innerst inne visste jag att det skulle  gå bra.
Och det har gått mer än bra.



Min fina kille. Min fina Zion.
Visst har det funnits jobbiga/skrika/gnälliga tider. Och det kommer det komma fler tider med.
Men mest av tiden är det världens underbaraste "yrke". Att få vara hans mamma.
Den han ser upp till, den som han känner sig mest trygg med.
Han är det bästa som kunde hända mig och jag är så glad över att få känna den kärleken han ger.



Att få höra "Mamma, jag älskar dig". Det är det bästa någon kan säga tror jag.
Den lilla fina killen vet hur han ska göra sin mamma glad.
Ibland (ganska ofta.) kryper han upp i mitt knä, klappar mig på kinden och säger "Min lilla mammis" och kramar om mig och ger mig bamsepussen. Och skulle man "råka" pussa honom i pannan, så blir han irriterad och vill ha en puss PÅ MUNNEN! Haha.
Min fina lilla kille.




Blir jag någongång ledsen när han är vaken, så kramar han om mig och säger "Men mamma, du behöver inte gråta". Och sedan torkar han bort tårarna och ger mig en bamsekram.
Den lilla killen är den mest omtänksamma unge som finns tror jag.
T.ex går det en unge på dagis som håller på att lära sig svenska. Zion brukar hjälpa honom att förstå vad alla menar. Och försöker få fröknarna att förstå vad han menar.
Det är min omtänksamma unge det!



Jag är så stolt över honom, så jag riktigt lyser när fröknarna berättar sådana saker.
För då känner jag att jag uppfostrat min unge till den finaste som finns.



Och jag vet att vi har ett otroligt bra band mellan oss.
Att vi har finare kontakt än vissa andra har med sina barn.
Att Zion stannar upp och tar till sig det jag säger och tänker efter.
Att jag stannar upp och tar till mig det han säger och tänker efter.
Att vi har varandra i vårt och torrt.
Och han vet att jag finns där, även när jag inte är vid honom.



Fröknarna har sagt flera gånger att vi är något speciellt jag och Zion.
Att vi två är speciella. Och verkligen bryr oss om vad varandra tycker och säger.
Att vi har det finaste band de någonsin sett.
(Det sa de till och med på utvecklingssamtalet. Plus att en fröken började gråta för att vi har så fint band mellan oss.)



DU ÄR LIVET FÖR MIG.

Hos bästaste mamma nu. =)
Har haft fullt upp fram till nu, så därför har jag inte haft tid att skriva något. Haha =)
Kom hit igår eftermiddag/kväll.

Hann inte mer än att äta och smínka mig och sedan tog jag ett glas rosévin.
Sedan bar det av till kiosken med mor och pp (plastpapps).
Lyssnade på trubadur och drack cider och vin.
Riktigt trevligt hade vi!


(Skål!)

Och när jag vaknade imorse, så vart det upp och äta frukost och klä på sig.
Sedan åkte jag till ikea med systrarna Karlsson och Daniel.
Riktigt trevligt att få komma ut lite. Hatar ju att bara sitta still när inte Zion är hemma.
Man slipper alla jobbiga tankar om man är ute och gör saker! :)