imyourheartache

Jobbat idag, skönt! :)
Hade superkul och dagen försvann i all hast! Skumt det där.

Än så länge har jag inte hunnit få någon ångest idag. Tummen upp för det.
De stunderna är skönt, när man inte känner någon oro alls, utan bara kan vara.

Huvudvärk från helvetet, ångesten står mig i halsen.
Räkningar, räkningar, räkningar. Jag hatar det.
Jag vill bara få ordentligt med jobb, så jag slipper ha den här "pengaångesten" varenda jävla månad.
Månad, efter månad. Vill bara skrika och gråta.
Men nej. Det går över.
Jag har fått in en fot och det kommer bli bra, jag kommer snart, snart, snart vara "självständig" utan att vara en jävla luffare på soc pengar.

För det är vad man känner sig som, en jävla parasit.
Arbetsförmedlingen vill inte hjälpa mig, soc vill inte hjälpa mig därifrån. Men åååh.
Bajs på allt.


Ja, mitt huvud är fullt och då maler allt möjligt på.
Jag saknar min vackra fästman.
Det är mycket nu. Alldeles för mycket....

Snö, äntligen.
Dock kommer det väl smälta bort. Men ändå.
Var härligt att det kom ner massa snö på första advent i alla fall. =)
Jag och grisen gick hem till syster och passade på att busa lite i snön och "åka skridskor" på isen som låg på vägen.
Mysigt! =)

Nu har vi precis ätit lite lunch, efter att ha satt upp lite julgardiner i vardagsrummet och i Zions rum. =)
Fint vart det, så då vart det julmust till maten, för att jula till det ordentligt.

Nu ska vi vila en stund. Innan vi ska till papput. =)
Bye.

Gräsänka fram till jul typ, hmm. Hur det känns?
Ensamt.
Men jag och lillgris har ju varandra i alla fall, så det är ju bra! :)
Känns dock väldigt konstigt, så länge har jag aldrig varit "ensam".
Men jag och grisen kommer ha fullt upp, så det är okej.
Imorgon ska vi putsa och städa (efter jobb och dagis.), sedan blir det att ta fram alla advent och julsaker.
Det ser han fram emot. Så rätt mysigt. =)

Fick en påse lussebullar (inte katter alltså, utan verkligen BULLAR!)  av pappa och hans fru.  Så vi kan riktigt adventsmysa i förväg. =)
Sen så kommer även en gammal barndomskompis hit och fikar på eftermiddagen. Så ska bli skoj! =)

Om det fanns en tävling i Vem-som-har-bäst-morbror, så skulle jag vinna stort.

Han är så jävla mega bäst. Så jag fäller en tår till och med. :)

Sitter hemma hos pappa (som förövrigt är jävligt osocial och ligger inne i sängen och glor på tv.) och degar.
Ska snart iväg till affären, handla maaaat. Är jävligt hungrig!
Åkte hit och drack lite kaffe, så nu blir det snart iväg.
Zion och ligger inne bredvid sin morfar och säger varför, sjuttioelva gånger.

Vad är det med den frågan och barn? (ja, jag vet svaret. Men endå.)
Den är sjukt störande, inte de första trettio gångerna, men resterande gånger. Man vill bara springa iväg och skjuta huvudet av sig. Typ iallafall. :P Hahah.


ÅÅÅh, sov som en stock bredvid min karl inatt. Inte sovit så skönt på jag vet inte hur länge.
Myspys, jag fick ligga på "hans" sida av sängen så han kunde hålla om mig när vi kollade på film. Mmm, det gillas.
Sötgröt!


Nej. nu ska jag kika efter lite julklappar.
Grisen har skrivit en början på önskelista i alla fall. Eller ja, han skrev sitt namn och jag fick skriva det han ville ha. =)

Bye.

Sitter hemma hos pappa (som förövrigt är jävligt osocial och ligger inne i sängen och glor på tv.) och degar.
Ska snart iväg till affären, handla maaaat. Är jävligt hungrig!
Åkte hit och drack lite kaffe, så nu blir det snart iväg.
Zion och ligger inne bredvid sin morfar och säger varför, sjuttioelva gånger.

Vad är det med den frågan och barn? (ja, jag vet svaret. Men endå.)
Den är sjukt störande, inte de första trettio gångerna, men resterande gånger. Man vill bara springa iväg och skjuta huvudet av sig. Typ iallafall. :P Hahah.


ÅÅÅh, sov som en stock bredvid min karl inatt. Inte sovit så skönt på jag vet inte hur länge.
Myspys, jag fick ligga på "hans" sida av sängen så han kunde hålla om mig när vi kollade på film. Mmm, det gillas.
Sötgröt!


Nej. nu ska jag kika efter lite julklappar.
Grisen har skrivit en början på önskelista i alla fall. Eller ja, han skrev sitt namn och jag fick skriva det han ville ha. =)

Bye.

Haft en mycket trevlig arbetsdag idag.
Var iväg till ett annat gruppboende (ja, jag har alltså timvik på ett gruppboende.) och sjöng och hade det trevligt.
Sedan vart det hem till vårat Gb och föra in lite i pärmar och sådant nödvändigt.
Sedan slutade jag. Haha.
En mjukstart inför kommande arbetspass, det gillas! :)

Gud så skönt att få vakna av oss själva! :)
Hade lite fel, för jag trodde vi skulle vakna vid åtta, men icke.
Vi tog sovmorgon till klockan nio, skönt!
Mös i sängen till halv tio.
Guuud så skönt det är att ha en sjusovare till son! :)

Hoppsan, vad klockan sprang ifrån mig. Det här går ju inte.
Dock jävligt skönt att jag och grisen vaknar när vi vaknar imorgon. (Det vill säga runt åtta.)

Idag har jag umgåtts med syster. Druckit en kopp chockladcapuccino och kollat på nasse.
(Som förövrigt är världens bästa barnprogram.)

Fy vad jag saknar mamma och co redan.
Men jävlar vad skönt det är att vara hemma.

Ligger i min säng nu, min sköna säng.
Ska ta en dusch, i min underbara dusch och sedan lägga mig i sängen.
Inte röra mig en millimeter i onödan.

Tills klockan ringer det vill säga.
Grisen ska till dagis och jag ska hem till syster =)

Tänkte att jag skulle försöka fortsätta på mitt liv.
Lite svårt att skriva ordentligt om min uppväxt, för vissa grejer tycker jag inte att jag har rätt att säga.
Eftersom att det inte bara är jag som är inblandad.

Men i alla fall.

Jag växte upp i ett oranget tegelhus, med mamma, pappa, tre syskon (den fjärde bodde inte hemma hos oss då.)
samt två hundar. Varav en av hundarna var min ögonsten, han som jag pratade med när jag mådde dåligt.
Som la huvudet i mitt knä när jag mådde dåligt och jag visste att han förstod. Det syntes i hans ögon.
Ayk, änglarna är lyckliga över att ha dig hos dem. <3

Jag vet inte riktigt vilken ålder jag hade, när jag fick mina första ångestattacker och började mitt självskadebeteende.
Men jag vet att jag inte var gammal i alla fall.
Slag mot ben, armar, huvudet in i väggen. Bita sig i armen, bara för att få känna att jag hade kontroll över all ångest. (Vilket jag verkligen inte hade.)
(Men jag började inte skära/rista mig fören jag var tolv år. Det vet jag säkert. Innan var det mer "oskyldigare". Men det tar vi i ett senare inlägg.)

Jag var otroligt rädd för allting. Mörker och ensamhet var värst.
Jag var rädd för de som var äldre än mig, inte sådär att jag bara var lite smårädd. Utan jag var verkligen gråtfärdig när jag såg de äldre i skolan. Jag vågade inte titta på dem, jag känner fortfarande hjärtat i halsgropen när jag tänker tillbaka till den rädslan som fanns hos mig.
Egentligen vet jag inte vad jag var rädd för, men de var äldre/större och jag var så liten.

Jag kommer ihåg när jag skulle gå själv till förskolan (lekis) eftersom att mina storasyskon gick i den riktiga skolan". Mamma följde mig över vägen och sedan hade jag hela sandbacken och en bit till att gå själv på.
Jag var så enormt rädd, de "stora" barnen gick till skolan, så jag mötte alltid någon.
Och jag kommer ihåg en speciell gång, när två "stora" killar, tog mig runt ett hörn och började diskutera att ta fram kniven. Sen sa de att de bara skämtade. Men endå. Jag var liten, de var stora.
Efter den gången var jag extremt rädd för att gå själv, men då från ingenstans började en katt följa mig till och från förskolan.
Jag bodde i en väldigt liten by, där alla kände alla och visste allt om alla.
Och jag har ingen aning om vems katt det där var, men den kom som en räddande ängel.
Följde mig varenda dag till förskolan, och mötte mig på hemvägen och följde mig hem.
Men när jag började ritkiga skolan, så fanns katten inte längre, då följde ju jag med syster och bror påvägen till skolan.
Men jag funderar än idag på vems katten var, hur den kunde veta när jag gick till förskolan och hur den kunde veta när jag skulle hem från förskolan. Hur kunde den veta det?
Eller har jag fantiserat ihop katten? Fanns den på riktigt?

Nej, resten av livet tar vi en annan gång. Ansträngande att tvinga sig minnas rädslor och känslorna man hade under den tiden.

Det bästa som finns är när Lillgris kommer springande mot en och ger en en såhääääääär stor kram.
Han är verkligen det bästa på denna jord.

Jag är så jävla glad över att han är hos mig igen, jag hatar, och då verkligen menar hatar veckan som han inte är hos mig.
Att inte veta vad han gör, eller om han har det bra. Det plågar mig, enormt!

Att försöka le och se glad ut, hela veckan. Trots att man bara vill falla i gråt och bara skrika ut all saknad.
Jag har aldrig förstått hur mycket man kan älska en annan människa, förens jag vart gravid.

För från stunden jag fick veta att jag var gravid, så älskade jag honom (Som jag då inte visste om han var en pojke eller flicka.)
Jag visste direkt att jag inte skulle göra abort, han var min. Min fina underbara skitunge.
Utan honom, så hade jag inte varit där jag är idag.
Han gör mig stark. Och tillsammans klarar vi allt.
Jag och min underbara gris. <3


(Grisen i magen, vecka 40 skulle jag tro.)

I mitt glas/muggskåp.
Om jag gillar svartt och vitt? ;)

Nu har jag vart jävelusiskt dålig på att skriva.
Men jag har inte haft tid.
Svärmor var ju på besök, så umgicks med henne.
Sedan följde jag med henne till Lidköping. Umgicks med Sz och svärmor en massa.
Underbart! :)

Dock tappade jag rösten, så jag inte kunde prata ordentligt. Assegt! =(
Men det hindrade inte mig från att umgås, eller från att hälsa på på Gevalis. (Den verksamheten som jag gick på förut.)
Hindrade mig inte heller från att festa, dock har jag nog aldrig varit så tyst någongång som jag var på bowlingen. men, men. Var trevligt i alla fall. =)

Sedan åkte jag hem till Mamma. Älskade fina, underbara mamma. =)
Dock är hon på jobbet nu och Linnea åkte precis till jobbet hon också.
Så nu sitter jag här med fulhunden och glor. Lite segt.
Men tror mammsen slutar om en halvtimme eller något och då kommer ju de tre små hem också.
(Inte för att de är speciellt små längre. Herreminjävlagud vad tiden går snabbt. Tvillingarna föddes väl nyss? De är tio nu! Galet! Och plutt-fideli är åtta. Vart tar tiden vägen??!)


Imorgon ska jag äntligen hämta min älskade gris. Underbart!
Saknar han som fan! Den finaste, underbara ungen! <3

Nej, nu ska jag spela ett letar-spel.
Hoppas ni har  det bra. =)
Bye. :*

Börjar inlägget med att skriva Grattis brors fru som fyller tjugofem idag! =)