imyourheartache

När Zion är ledig från dagis (Måndagar och Fredagar) brukar vi oftast hitta på något kreativt.
Det kan handla om att måla, göra masker, baka eller ja.. vad som helst, bara något kreativt.
I måndags började vi sy ihop hans "strumpapa" som han haft liggandes länge, vi har inte riktigt kommit oss för att göra klart den någon gång.
Men i måndags började vi och sedan igår efter dagis gjorde han klart den.
Den blev söt och heter Elsa.

 

 Idag har vi haft en fullspäckad, men ack så mysig dag.
Började morgonen med frukost (som alltid) och kastade på mig lite smink.
Efter det satte vi igång med pizzabullbak. NomNom!
De vart lite mindre bullar i antal, men desto större i storlek. Haha. 

Efter det kom syster L och hämtade Zion för däckbyte på hennes bil.
Så då snodde jag I för kaffe och skipbo, tills de var tillbaka.
Då vart det té och lite pizzabullar, plus  att morbror J hängde med hit också.
Syster L och I åkte iväg till el Stockholmo igen och Morbror J och Zion tog och lekte lite grann.
Efter att morbror J åkt hem, passade jag och Zion på att gå till affären för att inhandla fredagsmys och en av Zions favorit "rätter". (korv med bröd).

Efter middagen vart det ostkrokar, godis och läsk framför barnkanalen och ett av Zions favoritprogram "Barda".
Efter det tittade vi lite grann på Idol. Och här kommer en svårighet för mammarollen; När man har som roligast och mysigast, så måste vi avsluta kvällen för att han måste i säng.
Varför måste han i säng då? Varför kan vi inte vara uppe en stund till och bara få mysa ett tag till? När ska man avsluta kvällen?
Hela mitt mammahjärta skriker att jag vill att han är uppe och fredagsmyser ett tag till, samtidigt som mammahjärnan säger att han måste i säng. Och då lyssnar jag faktiskt till hjärnan. Ibland är den bättre än hjärtat..

Har ni haft en bra dag?

Måste börja inlägget med att poängtera en sak, jag mår bra!
I förra inlägget lät det nog kanske lite att jag var väldigt missnöjd med mitt liv. Men så är det absolut inte.
Jag trivs med mitt liv, jag älskar att vara jag!
Men det är klart det alltid finns saker som gör att man kan må bättre och få en bättre hälsa etc.

Jag är väldigt nöjd med var jag befinner mig i mitt liv. Det är inte det.
Men jag behöver ett jobb, inte bara för ekonomins skull. Jag vill känna att jag gör rätt för mig.
Att leva på socialen är ingenting jag vill eller någonsin har velat.
För att klara av ett jobb och min vardag behöver jag träna. Är det vad de tror att det är, så vet jag att min rygg inte kommer att orka med lika mycket som andras ryggar. (Haha, fin formulering?) Och för att underlätta för framtiden, så måste jag bygga upp den väldigt mycket mer.

Sen kommer jag inte riktigt ihåg vad jag mer tog upp. Utseendet, men det är ju för att man känner sig piggare och fräshare om man inte ser ut som en låda kattskit. Haha. =)

 

Nu över till vad jag har sysslat med idag.
Vaknade upp och kunde knappt prata, jävla heshet!
Gjorde iordning frukost och väckte Zion.
Lämnade han på dagis och gick hem till ett varmt bad.
Sedan har jag städat badrummet som en tok, samt hallen.
Påbörjade även vardagsrummet.
Hann även hem till Johanna och Martin för att låna deras tvättmaskin till en tvätt.
Sedan var det dags att hämta sonen på dagis och då traskade vi till affären och inhandlade jäst och pizzasås. Samt tandborstar (Storstädar man badrummet så är det ett måste att inskaffa nya tandborstar på en gång). Och lite annat..

Efter det har vi haft en lugn eftermiddag framför tvn, Zion tycker nog att det är tråkigt att hans mamma inte är lika pratglad som vanligt. Men jag kan inte få fram så mycket ljud just nu.
Så nu dricker jag te och försöker vara tyst. 


Hoppas att ni haft en bra dag.
:*

Jag har hittat en låt, som fick mig att ta tag i allt. Nu på en gång.
Hösten och mörkret får mig att må sämre, vare sig jag vill eller inte.
Tankarna på att sitta ensam och inte göra något får mig att bli tokig.
Jag blir en soffpotatis, som endast tar mig för saker för sonens skull. För att vi ska ha det mysigt och roligt tillsammans. Men jag gör inget för att själv ta tag i mig, mitt liv.
Visst, Zion är den största delen av mitt liv. Men jag måste ta tag i mig också. (Ja, Zion kommer alltid vara prio nummer ett ändå)
Men nu jävlar, jag ska ha ett jobb. Jag ger mig inte. Jag ska ringa, tjata, maila, ansöka. Nu jävlar ska jag ta tag i det!
Jag ska inte se ut som ett slusk, jag har haft så dåligt självförtroende i någon månad nu. Men nu är det slut på det. På med sminket och borsta håret ordentligt. JAG ÄR FIN, det vet jag ju. Jag måste bara hjälpa mig själv lite på traven.
Jag ska börja träna, för min kropps skull. (Nej, inte för att jag vill ha en "slimmare" eller smalare kropp. Jag är smal så det räcker för fem personer!) Utan för min sjukdom (om jag nu har någon?), för att min rygg ska hålla i alla dessa år jag har kvar. För att mina leder inte ska braka ihop.

Så ja. Nu jävlar. Nu ska jag ta tag i mitt liv. På riktigt!

Sitter och sorterar bland papper, för att sätta in de i rätt pärmar.
Ja, sånt måste tyvärr också göras ibland.

Hittade ett gammalt block, med tankar och funderingar i. Jag vet inte när jag skrivit det, men verkar ha varit många år sedan. Fyra år sedan kanske?

Det måste ha varit ungfär vid den tidpunkten när jag på riktigt gick igenom mitt liv och ransakade allt.
När jag började fungera i ett socialt sammanhang på riktigt.

 

Litet barn som gråter.
Jag känner inom mig ett litet barn som gråter
Jag måste hjälpa det
Det finns i mina tankar
Jag gick tillbaka i tiden för att få ett svar
och fick veta hur svårt hennes lidande var
Jag har aldrig förr lyssnat till den lilla flickan inom mig

Jag håller henne inlåst och tränger bort henne ur mitt sinne
Jag försöker rent av skada henne och bli kvitt henne
För jag fruktade det rädda barnet inom mig
Jag tar mig nu tid att lära mig släppa fram henne
och göra henne fri.

Om jag har lyckats göra henne fri?
Ja, jag tror nog det.

Idag har vi haft höstpicknik med Johanna och Leon. Supermysigt.
Zion fick härja runt på en lekplats och hittade på en "bebis" (en liten kille som just lärt sig gå) som han busade med en stund.
Leon fick krypa runt lite i löven och upptäcka världen.
Mammorna satt med kaffekopp och övervakade och mös.

Efter det vart det hem och trilla köttbullar och göra potatismos. Zion blev supernöjd med köttbullarna, för han var rädd att de inte skulle smaka så mycket. Men han smackade och åt upp hela sin tallrik med mat.
Det är så roligt att han uppskattar nästan all mat man gör. (speciellt eftersom att jag inte är någon kock direkt. Haha)

Nu sover han sedan några timmar tillbaka och jag har sökt lite jobb. Gäller att vara duktig eftersom att jag ska till arbetsförmedlingen imorgon. Haha.
Nu ska jag kasta av mig sminket, ta medicinen och borsta tänderna för att krypa ner och sova.
Imorgon blir det upp och göra sig iordning, lämna Zion på dagis och gå hem till Johanna för lite morgonkaffe. Efter det bär det av ner till stan för att gå till arbetsförmedlingen som sagt..
Tänkte även passa på att gå till körskolan och boka en lektion, höra lite vad de tycker jag ska öva mer på.
Hoppas han tycker att jag har blivit bättre och säkrare på att köra, för det tycker i alla fall jag! Haha...

 

Sedan funderar jag på att baka lite pizzabullar! Det är ju så nedrans gott och ett superbra mellanmål nu när hösten lurar.

 

Natti!

 

Klaga, klaga, klaga.
Ja, idag vill jag klaga. Så orkar ni inte höra på bitterfittan Sanna, så vänd blad eller stäng ner sidan eller något.

Jag höll just på att somna, men ryggen gör sig mer än påmind. Hur det känns går inte att förklara.
Jag känner mig ihoptryckt, tung i ena sidan eller något. Jag vet inte.
Men jag får väl vara glad för att jag inte somnade helt, för då hade min morgondag varit mindre intressant. För jag hade nog inte ens kommit upp ur soffan. Jag höll alltså på att somna ifrån medicinen, ajajaj!
Så får väl vara glad att jag vaknade till... eller något!

Idag är även en sån där "FanIHelvetesJävlaSkitAttMinKarlJobbarLångtHärifrånDag", jag saknar honom.
Jag vill ha en kram, en godnattpuss eller vad tusan som helst. Bara få känna hans närhet lite grann.
Men, man kan ju inte få allt? Haha.

Ja, jag skrattar. HAHAH! För jag vet att även om den här kvällen känns lagom hopplöst. Så vet jag att morgondagen inte kommer att kännas lika hopplös, i alla fall inte dagtid. För det har jag inte tid med.
Jag kan överleva med småångest vissa kvällar, det är inget alls jämfört med hur jag en gång mådde. Jag vet att det är jag som vinner över ångesten gång på gång och inte tvärtom.
Så... Jag är nöjd med mig själv!


Hmm, detta klagoinlägg förvandlades just till en egoboost.
Jag är bäst! Godnatt :*

Jaha, då börjar den här resan lida mot sitt slut.
I eftermiddag sätter jag och Zion oss på tåget mot Karlstad, för lite syster/mostermys och gos med hennes barn.
Sedan imorgon bär det av hemåt igen. Tillbaka till verkligheten...

Det känns vemodigt att åka ifrån den där karln, nu har vi umgåtts nästan konstant i två eller tre veckor. Det är alltid jobbigare att åka iväg när vi umgåtts så länge.
Men, men. Förhoppningsvis dröjer det inte länge innan vi får kramas igen! :)

 

 

Nu sitter jag och dricker en kopp kaffe och försöker piggna till lite.
När karln har vaknat skulle vi ner till båten och ta kort. För den ska säljas. Blä!
Jag förstår varför och sådär, men det är ju min pluttbåt. Jag har tillbringat måånga timmar med slipning och oljning och allt vad det är.. men, men.. Vad är en bal på slottet?
Hoppas på att vi hittar någon ny. lite mindre båt tills nästa vår i alla fall. :)

 

 

Hupp hupp. Över och ut.

 

Kallt, kallt, kallt. Jag är van och bo i en varm lägenhet, där man slipper att tänka på värme.
Men nu är det så att mamma bor i hus, där det kostar att ha värme. Så de är inte lika vana att ha svinvarmt dygnet runt.
Men vad gör väl det? Bara till att klä på sig. =)

 

Sitter och dricker mitt morgonkaffe, trött som tusan.
Ungarna (småsyskonen) härjade loss imorse. Jösses.
Ja, jag har själv varit den härjande ungen, så jag ska inte säga något.

Jag har även ett stycke hund under mig som försöker leka med mig. Attans.
Jag är nog lite för trött för det just nu.
Karln ligger och sover på soffan, han gick upp runt 6 tror jag att jag kan påminna mig om.
Mamma pratar med syster I i telefonen och spelar farmville.

Så det är en relativt lugn morgon.
Jag ska väl strax ta och sminka mig lite, så jag inte ser ut som ett drägg när jag ska åka iväg i eftermiddag.
Ska ju klippa mig idag. Yeay.
Men nej, jag ska inte göra något speciellt. Jag ska bara toppa håret och försöka få in underhåret än mer i det och klippa luggen ordentligt. Kökssax i dimmigt toalettljus är inte det mest optimala när man klipper lugg. Haha.

Nej, dags att ta tag i dagen och dricka upp min morgonkopp.
Adjöken.

(bara för att inlägget inte ska bli tråkigt och tomt får ni väl ännu en bild på hundkraken)

Jahaja. Vad har man då gjort idag och vad gör jag nu?
Jag sitter och lyssnar på Moa och Matildas podcast, i övrigt inte så mycket. :)

 

Idag vaknade jag av att min karl gick upp, det blev tomt och kallt i sängen, men försökte somna om. Gick kanske inte sådär jätte bra.
Sedan satt vi och degade i soffan i stortsett hela förmiddagen och efter det påbörjade den där hemskt jobbiga trippelmousse-tårtan. Tror nog den blev bättre än vad det blev sist gång.

Sedan har det väl inte hänt så mycket mer, haha! När pp (plastpappa) kom hem så blev det en liten övningskörningstripp till Dingle, med stopp vid pizzerian för lite mat. Och sedan hem igen.

Och nu sitter jag som sagt här och lyssnar på moas och matildas podcast. =)

 

Imorgon blir det iväg till Tanum för att klippa mig, gud så sköönt. 
Öhöö. jag har inte så möe mer och säga.

Över och ut!