Höst
Varken ut eller in.
Jag är allmänt less just nu, på det mesta.
Jag vill bara hitta ut från mörkret nu.
Ta bort hösten och vintern, ge mig våren och sommaren.
Så jag slipper mörker och kyla.
Blurk.
Stella
Satan i gatan vad jag saknar min underbara Stella.
Men nej, jag tog rätt beslut det vet jag.
Men det är svårt, mycket svårt.
Bättre.
Min ångest är i nuläget tam, som en innekatt.
Fast det är ju det som är så lurigt. För helt plötsligt fälls klorna ut och går till attack.
Men i nuläget är allt i allafall okej. Det känns bra.
Jag var stark idag. En massa viktiga samtal avklarade. UTAN ångest.
Visserligen har jag avstått ett par dagar, för att jag inte "vågat".
Men idag så kom styrkan. Duktiga jag! :)
Det må vara fånigt att jag skryter om sådana saker.
Men de som lever med panikångest/ångest förstår mig nog.
De utan fnissar nog åt det och förstår ingenting. Men, men.
Det är jag van med, oförstående folk.
Men jag klandrar dem inte. Jag förstår mig ju inte på alla heller så. :)
Alla har svagheter.
Ångesten är min.
Förlåt.
Jag saknar dig redan min älskade prinsessa.
Att veta att du inte finns där när jag kommer hem, det är en hemsk tanke.
Jag önskar att det är en mardröm och att du kommer jamande mot mig och gosar som bara du kunde.
Men jag vet att det är verkligt, jag vet att det var det enda jag kunde göra.
Jag vet att jag valde rätt beslut, men det sitter långt inne. Så djupt, så att jag knappt känner det.
Du var min, min, MIN. Med en så fin personlighet.
Min lilla tant, även om du bara var två och ett halvt. Så var du ändå en tant. :)
En tant som tröstade mig och höll ångesten på avstånd ibland.
Kvar finns du bara i mitt hjärta och i mitt minne.
Jag älskar dig Stella. Förlåt.
Tänk om det fanns ett annat alternativ, tänk om....
Mensmonster
Ångesten ligger och lurar på mig. Jag hatar det.
Ständigt den här ångesten varje gång mensen är i "slutklämmen" varje månad. (vad äckligt det lät. :/)
Jag hatar det verkligen.
Allt känns grått, trist och jag är omöjlig att muntras upp.
Som karln brukar säga; "du ser ut som hela jorden har gått under".
Men ja, dagen har varit helt okej ändå.
Kan ta det i ett senare inlägg. eller en annan dag.
Har finfina bilder från idag nämligen! :)
Irriterad.
Jag är irriterad på att ständigt ha "ett skyddande hölje" av ångest.
Jag vill kasta disken i golvet och falla ner i gråt.
Men nej, vett i skallen har jag. Så DET gör jag inte.
Jag är helt enkelt allmänt jävla sur på allt just nu.
En helvetes jävla onsdag. På en ledig jävla dag!
Nu ska jag fortsätta vara butter och argsint.
Koka några koppar kaffe, diska den där JÄVLA disken och kasta mig in i en dusch.
Imorgon tar vi nya tag.
Lycka?
Jag måste bara lära mig leva med det och tämja det. Komma på sätt för att slippa ifrån den värsta ångesten och gå med huvudet högt igenom det. För allt handlar om att lära sig att hantera det på rätt sätt.
Jag skulle inte vilja leva ett annat liv, än just mitt.
Jag är en otroligt stark människa och har många goda egenskaper.
För mitt liv handlar om världens underbaraste son. Han är det finaste som finns. Min stolthet.
Hyss och dumheter!
Dessutom har jag gjort mig handikappad. Det vill säga, limmat fast långa lösnaglar.
Kläderna till imorgon är framtagna och håret är lite plattat. Nästan bara sminket kvar så är jag klar för morgondagen. Haha.
Men nej, sminket kommer jag inte slänga på fören imorgon. ^^
svartvitt.
Idag är jag less på allt.
Ångesten kommer ikapp mig och jag skulle helst av allt vilja lägga mig under täcket, sova bort hela dagen.
Det tillåter jag mig aldrig.
Ja,ja. Ska väl börja skura badkaret nu jag.
bye.
Tecken på svaghet
Jag gick hem från verksamheten, efter bara en timme.
Fast jag vet att jag har styrkan inom mig. Jag vet det!
Jag andas mig ur ångesten och brukar klara av det, men inte idag.
Im my own god!
Kom fram till att dagen i sig har varit bra, med lite dåliga inslag bara.
Men nu på kvällen känner jag att dagen kommer ikapp mig. Inte okej.
Ska snart slänga mig i en dusch och "fräscha upp" mig. Det vill säga, tvätta håret och göra en inpackning.
Raka benen och under armarna. Göra en Facescrub och ta på en ansiktsmask.
Efter det ska jag nog kolla mig i spegeln och noppa ögonbrynen.
Jag ska inte låta ångesten vinna över mig.
Det är mitt liv och ingenting kan stoppa mig.
Im my own god!
Bra, dålig?
Jag har varit starkare idag, än jag någonsin varit. Tagit mitt förnuft till fånga.
Kan inte säga om jag mår bättre av det, eller sämre.
Men tiden avvisar hur det blir.
Men det SKA bli bra. :)
Monsterresa
När vi kom till stationen skyndade vi oss ut och leta på en hiss. Åkte upp och letade oss till en tavla, så vi skulle veta vart vi skulle. Leta upp en hiss och åkte ner (inte på samma sida som jag åkte upp alltså) och sprang som en tok, Lillgrisen sprang han också. Sönderstressad var jag och panikångesten stod mig i halsen... Och vad möts jag av? ett tåg? NEJ. Inget jävla tåg där. Då bröt jag ihop totalt.
Tårarna sprutade och stackars Lillgrisen tröstade mig lite grann.
Ringde mamma i panik och frågade vad jag skulle göra, rädd som jag var.
Hon lugnade ner mig lite grann, så jag ringde Karln och sa att jag missat tåget och att jag var påväg till kundtjänsten på stationen för att fråga om hur jag skulle göra nu.
Tjejen på kundtjänsten var jätte gullig och hittade ett nytt tåg, med byte till buss. Helt gratis! :)
Tack så mycket. På väg till tåget tappade Lillgrisen sin nin (gosedjurskaninen) i en vattenpöl! Ogilla!
Vi fick hjälp in på tåget av en snäll dam, sedan satt vi och myste och kramade ett tag och jag förklarade för Lillgrisen att det inte var någon fara, mamma vart bara lite ledsen. Han klappade mig på kinden och gav mig en puss.
Världens finaste Lillgris har jag!
Det gick jätte bra att byta till buss sedan, vi hade en halvtimme på oss. Så vi hann till och med köpa bulle och dricka att kalasa på, på bussen. :) (Eller som Lillgrisen har börjat säga Bulla. Haha. Dalmål, det gillas!)
Sedan var vi hemma. Eller ja. karln kom och hämtade oss vid stationen. Tvättid hade vi direkt.
Så nu är alla kläder som var smutsiga tvättade. Ninen är också tvättad. Haha.
KAOS?
Nervös på tåget
Kommer ju bli underbart att träffa karln igen och sådär. Men jag kommer sakna mitt paradis på jorden.
´Lillgrisen ligger och sover i sätet bredvid mig, med benen över mig. Sötnöt!
Är så jävla orolig hur det ska gå att byta tåg.
Har sex minuter på mig att byta tåg.
Packa ur oss ur tåget, åka hiss, över till andra sidan, åka hiss och packa in oss i tåget.
MED barnvagn, trunk (Stor väska med andra ord) och en mindre väska, samt bilbarnstol och en tvååring.
Hur ska jag lyckas? Är gråtfärdig redan nu. Suck.
Frågade konduktören om han visste om det fanns någon personal på perrongen som kunde hjälpa mig.
Han sa nej och fnös åt mig. SUCK! Hur ska det här sluta?
