imyourheartache

Som sagt så skulle jag litat på magkänslan igår.. Tågbytet misslyckades totalt.

När vi kom till stationen skyndade vi oss ut och leta på en hiss. Åkte upp och letade oss till en tavla, så vi skulle veta vart vi skulle. Leta upp en hiss och åkte ner (inte på samma sida som jag åkte upp alltså) och sprang som en tok, Lillgrisen sprang han också. Sönderstressad var jag och panikångesten stod mig i halsen... Och vad möts jag av? ett tåg? NEJ. Inget jävla tåg där. Då bröt jag ihop totalt.
Tårarna sprutade och stackars Lillgrisen tröstade mig lite grann.
Ringde mamma i panik och frågade vad jag skulle göra, rädd som jag var.
Hon lugnade ner mig lite grann, så jag ringde Karln och sa att jag missat tåget och att jag var påväg till kundtjänsten på stationen för att fråga om hur jag skulle göra nu.

Tjejen på kundtjänsten var jätte gullig och hittade ett nytt tåg, med byte till buss. Helt gratis! :)
Tack så mycket. På väg till tåget tappade Lillgrisen sin nin (gosedjurskaninen) i en vattenpöl! Ogilla!
Vi fick hjälp in på tåget av en snäll dam, sedan satt vi och myste och kramade ett tag och jag förklarade för Lillgrisen att det inte var någon fara, mamma vart bara lite ledsen. Han klappade mig på kinden och gav mig en puss.
Världens finaste Lillgris har jag!

Det gick jätte bra att byta till buss sedan, vi hade en halvtimme på oss. Så vi hann till och med köpa bulle och dricka att kalasa på, på bussen. :) (Eller som Lillgrisen har börjat säga Bulla. Haha. Dalmål, det gillas!)
Sedan var vi hemma. Eller ja. karln kom och hämtade oss vid stationen. Tvättid hade vi direkt.
Så nu är alla kläder som var smutsiga tvättade. Ninen är också tvättad. Haha.


KAOS?