imyourheartache

Min ångest är i nuläget tam, som en innekatt.
Fast det är ju det som är så lurigt. För helt plötsligt fälls klorna ut och går till attack.
Men i nuläget är allt i allafall okej. Det känns bra.

Jag var stark idag. En massa viktiga samtal avklarade. UTAN ångest.
Visserligen har jag avstått ett par dagar, för att jag inte "vågat".
Men idag så kom styrkan. Duktiga jag! :)


Det må vara fånigt att jag skryter om sådana saker.
Men de som lever med panikångest/ångest förstår mig nog.
De utan fnissar nog åt det och förstår ingenting. Men, men.
Det är jag van med, oförstående folk.
Men jag klandrar dem inte. Jag förstår mig ju inte på alla heller så. :)

Alla har svagheter.
Ångesten är min.