imyourheartache

Klaga, klaga, klaga.
Ja, idag vill jag klaga. Så orkar ni inte höra på bitterfittan Sanna, så vänd blad eller stäng ner sidan eller något.

Jag höll just på att somna, men ryggen gör sig mer än påmind. Hur det känns går inte att förklara.
Jag känner mig ihoptryckt, tung i ena sidan eller något. Jag vet inte.
Men jag får väl vara glad för att jag inte somnade helt, för då hade min morgondag varit mindre intressant. För jag hade nog inte ens kommit upp ur soffan. Jag höll alltså på att somna ifrån medicinen, ajajaj!
Så får väl vara glad att jag vaknade till... eller något!

Idag är även en sån där "FanIHelvetesJävlaSkitAttMinKarlJobbarLångtHärifrånDag", jag saknar honom.
Jag vill ha en kram, en godnattpuss eller vad tusan som helst. Bara få känna hans närhet lite grann.
Men, man kan ju inte få allt? Haha.

Ja, jag skrattar. HAHAH! För jag vet att även om den här kvällen känns lagom hopplöst. Så vet jag att morgondagen inte kommer att kännas lika hopplös, i alla fall inte dagtid. För det har jag inte tid med.
Jag kan överleva med småångest vissa kvällar, det är inget alls jämfört med hur jag en gång mådde. Jag vet att det är jag som vinner över ångesten gång på gång och inte tvärtom.
Så... Jag är nöjd med mig själv!


Hmm, detta klagoinlägg förvandlades just till en egoboost.
Jag är bäst! Godnatt :*