bestämt mig.
Jag har nu bestämt mig för att fortsätta bearbeta mitt liv.
2005 var året jag fick komma på "akutsamtal" på Bup. Och där gick jag fram till början av 2008 om jag inte missminner mig.
Jag behövde det för att bearbeta, prata och få ur mig allt jag hade på insidan.
Tror även att min mor behövde det, få veta vad som hade döljts inom mig under alla år.
Hon fick vara med in och prata om det var varannan gång eller en gång i månaden eller om det nu var när jag ville det. Det kommer jag inte riktigt ihåg.. Men hon fick vara med in ibland i alla fall.
Ja, ja.. skitsamma hur det var med det.
Men jag är inte färdig i min bearbetning, så nu har jag bestämt mig för att beställa mina journaler från den tiden. Få se svart på vitt hur det var med allt. Se vad jag har glömt, vad jag kanske har förstorat och se vad det egentligen var som hände med mig under de åren.
Och det känns skönt, otroligt skönt att ta det här steget. Det känns kanske inte som slutet på min bearbetning. Men i alla fall början på slutet av bearbetningen. Haha, hänger ni med på vad jag menar? ^^
Nu ska jag bara skriva ett brev och be om journalen, så skickar de hem dem. (Om de anser att det är lämpligt, men det ska inte vara några problem med det.)
2005 var året jag fick komma på "akutsamtal" på Bup. Och där gick jag fram till början av 2008 om jag inte missminner mig.
Jag behövde det för att bearbeta, prata och få ur mig allt jag hade på insidan.
Tror även att min mor behövde det, få veta vad som hade döljts inom mig under alla år.
Hon fick vara med in och prata om det var varannan gång eller en gång i månaden eller om det nu var när jag ville det. Det kommer jag inte riktigt ihåg.. Men hon fick vara med in ibland i alla fall.
Ja, ja.. skitsamma hur det var med det.
Men jag är inte färdig i min bearbetning, så nu har jag bestämt mig för att beställa mina journaler från den tiden. Få se svart på vitt hur det var med allt. Se vad jag har glömt, vad jag kanske har förstorat och se vad det egentligen var som hände med mig under de åren.
Och det känns skönt, otroligt skönt att ta det här steget. Det känns kanske inte som slutet på min bearbetning. Men i alla fall början på slutet av bearbetningen. Haha, hänger ni med på vad jag menar? ^^
Nu ska jag bara skriva ett brev och be om journalen, så skickar de hem dem. (Om de anser att det är lämpligt, men det ska inte vara några problem med det.)
Frågan är när jag väl sitter med journalen i handen. vågar jag läsa?
Kommentarer
Postat av: Mams
Klart du vågar!
Du är ju den du är tack vare att du orkade då!
Kram
Trackback
