imyourheartache

Huvudvärk från helvetet, ångesten står mig i halsen.
Räkningar, räkningar, räkningar. Jag hatar det.
Jag vill bara få ordentligt med jobb, så jag slipper ha den här "pengaångesten" varenda jävla månad.
Månad, efter månad. Vill bara skrika och gråta.
Men nej. Det går över.
Jag har fått in en fot och det kommer bli bra, jag kommer snart, snart, snart vara "självständig" utan att vara en jävla luffare på soc pengar.

För det är vad man känner sig som, en jävla parasit.
Arbetsförmedlingen vill inte hjälpa mig, soc vill inte hjälpa mig därifrån. Men åååh.
Bajs på allt.


Ja, mitt huvud är fullt och då maler allt möjligt på.
Jag saknar min vackra fästman.
Det är mycket nu. Alldeles för mycket....