Hua.
Idag har vi haft besök av fonus begravningsbyrå i skolan.
Inte bra för min dödsångest.
Inte bra för min dödsångest.
Det är inte det att jag är rädd för att dö.
Jag är rädd för att leva och se att de som står mig nära ska dö.
Vi pratade om när de kontaktas och vad som händer fram till begravningen.
Och i slutet fick vi ett häfte, där vi själva kunde fylla i hur vi själva vill ha våran begravning.
Ursäkta? Vad sa du just?
Jag har alltså suttit på helspänn i nästan två timmar, funderat på om jag ska kräkas på plats eller om jag istället ska skita på mig!
Och här kommer du med ett jävla häfte som du tycker att jag ska ta hem och sitta och planera min egen begravning? Är du galen?
Ja, jag kanske borde fylla upp en kopp te och mysa in mig i en filt i soffan och skriva ner vad jag vill ha för kista? Eller vad jag vill ha för kläder i kistan? Om jag vill ha mina sängkläder med eller varför inte en skål popcorn när jag ändå är igång?
Ja, jag vet att det är viktigt för många. Men inte för mig.
Jag vill inte ha med döden att göra, jag trivs bra levande, med levande folk omkring mig.
Tack!
Kommentarer
Trackback
