Tåget i fredags.

Efter en helg på kusten, kom jag hem igår.
Jag har haft det riktigt trevligt och jag längtar redan efter min karl igen.
Självklart längtar jag efter småsyskonen, mamma och pp också. Och min vackra fulhund!
 
Men åter till tåget, som jag nämnde i förra inlägget.
Jag pratade med min far på morgonen, som skulle hämta mig och Zion, Sa då att han kunde komma halv åtta, eftersom att mitt tåg skulle gå 10 i åtta.
Vi var färdigklädda och stod ute på parkeringen vid halv.. han kom inte förän kvart i!
Han hade hört fel och trodde mitt tåg gick 10 ÖVER och inte i... Kuljul!
Brummar ner till tågstationen och där står mitt tåg, pappa släpper av mig och åker iväg med Zion.
Jag springer mot tåget och ser det börja rulla, jag hojtar och vinkar.. Tåget stannar till min förvåning.
Men jag står på helt fel sida perrongen (man måste gå över tågspåret som tåget stod på och jag kunde inte komma runt.) så tåget börjar åka igen.
Fan, fan fan! Jag står och svär och börjar bli bitter.
Försöker ringa pappa igen, men han svarar självklart inte.
Så jag står och svär någon minut till.
Då kommer det en taxichaufför mot mig och frågar om jag missade tåget, han sa att skyndar vi oss hinner vi säkert till Borlänge.
Jag funderar en ganska lång stund, innan jag tänker att vafan, jag testar!

Så vi in i taxin och han kör som en blådåre. 160km/h hela vägen till Borlänge.
Hela tiden satt han och sa "Vi hinner, vi hinner". Ska jag vara ärlig trodde jag att det var kört!
Väl i Borlänge, kastar vi oss ut ur taxin (Jag tror inte ens att han låste dörren till bilen) och springer, samtidigt skriker han "spring, spring, du hinner".
Jag kommer fram till trappan, som går ner till perrongen. Där står mitt tåg.
Jag tackar i farten taxichauffören, samtidigt som jag springer det fortaste jag någonsin har sprungit ner för två trappor och hinner precis sätta mig på tåget innan det rullar iväg!

Vilken pärs!


Helgen har förövrigt varit helt underbar. Jag behövde få¨bara tänka på min karl och umgås med honom.
Jag behövde få känna på att vara flickvän och inte mamma i samband till det.
Vi hade så trevligt på julbordet, med god mat och god öl. (som jag fick sota för igår.)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0