imyourheartache

För fyra år sedan var jag stor som ett hus, med en mage som ständigt kliade.
 Hade enorma pattar som spände och läckte.
Foglossning så det hette duga, ont i höfter och rygg.
Orkeslös, med en jävla aptit. Colalight, chips och morotskaka var en stor del av vardagen.
Jag var enormt trött på att ungen inte ville titta ut någon gång, jag orkade inte vara gravid mer.
Sammandragningar hela tiden, men inte tillräckligt starka.
Åkte fram och tillbaka till näl (sjukhuset), flera flera gånger.
Varenda gång samma sak, doktorn gav mig bricanyl (för att stoppa sammandragningarna) och sömntabletter.
....För att naturen skulle ha sin gång! (???!)

Hmm.. naturen ha sin gång? De stoppade ju upp det hela tiden, trots att jag var öppen två centimeter.
Och sa att skulle det sätta igång på riktigt så måste jag ringa ambulans, för troligtvis skulle jag inte hinna till sjukhuset i så fall. Eehm, hur tänkte dom där?

Imorgon var det planerade bf'et för fyra år sedan.
Men han hittade inte ut till världen fören en vecka senare.
Det vill säga: Min älskade skrutt fyller fyra underbara år om åtta dagar.

Du är bäst älskade skruttunge! <3