En höna.

Ja, jag erkänner. Jag är en hönsmamma.
Min Lillgris har alltid ätit mycket och allting. Om han inte tyckt om det har han alltid provat i alla fall.
(Nu lät det som att han är äldre än vad han är. Haha.)
Men nu i feberstunder har han knappt fått i sig någonting. Jag försöker muta honom, skoja till det så att han tar en tugga. Osv. Men inget hjälper.

Han går inte ens med på att jag steker ordning pannkakor åt honom.
Glass funkar inte heller just nu, han har i alla fall ätit en portion med glass och hallon idag.
Ett päron har han fått i sig också. Men inget annat.

Han ser så ynklig ut med sina blanka ögon och sin stekheta panna.
Mammas lilla gosegris!

Ska kolla tempen om en stund. Se om den gått ner, eller om den gått upp igen nu när panodilen gått ur kroppen.
Hmm..

Tycker inte om att ha en sjuk son! Vem har snott min pigga, glada unge?

dgsdg


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0