Trotsig

Vet ni vad jag tycker om en bråkig, trotsig tvååring?
Ibland vill jag kasta honom i en papperskorg. haha.
Nej, skämt å sido. Men jag börjar få lite ont i öronen faktiskt.

Man känner sig rätt hjälplös när man inte kan göra något.
När allting man gör bara är fel, när det inte hjälper med någonting.

Andas, andas, andas!
Nej, jag älskar ju honom såklart ändå och skulle aldrig kasta honom i en papperskorg.
Men jag har ont i mina öron nu och är helt slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0