Saknar dig än min vän.

Tiden går så fort, men ändå så långsamt.
Jag saknar att prata med min bästa vän, JSL.
Det kryper mot två år nu, utan ett ord, utan ett hejdå.
Jag vet att du finns och jag hoppas att du mår bra.
Min saknad är enorm, du kom som en ängel och sedan begav du dig iväg.
Det jag aldrig kommer kunna förstå är varför ett hejdå inte var på sin plats?
Var jag inte värd det? Kunde du inte ens förklarat varför?


Ja, jag är fortfarande ledsen över det. Han stod mig närmast under mina svåra år.
Och nej, jag är inte arg för att han lämnade min sida, det är jag inte. Men jag är ledsen att jag inte fick chans att säga hejdå och få en förklaring. Men, men.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0