Lite tankar
Tiden går sakta. Riktigt jävla sakta.
Jag hatar att vara ensam.. Vet ni varför?
Som tur är kan jag gå in i Lillgrisens rum, se mig omkring.
Sätta mig ned på hans golv, med han nin (gosedjurs kaninen) i knät.
Det är här jag trivs bäst (inte på själva stället i sig, utan att det här är vårt liv. Det vi skapar tillsammans).
Jag hatar att vara ensam.. Vet ni varför?
Det påminner mig om hur mitt liv var förr.
Innan karln, innan Lillgrisen.
Alla tankar som far runt i huvudet. På gott och ont. Mest ont.
Innan karln, innan Lillgrisen.
Alla tankar som far runt i huvudet. På gott och ont. Mest ont.
På hur ensam jag var, trots folk omkring mig.
Som tur är kan jag gå in i Lillgrisens rum, se mig omkring.
Sätta mig ned på hans golv, med han nin (gosedjurs kaninen) i knät.
Kolla ned på vänster ringfinger och se "bevis" på hur mycket min karl älskar mig.
Att den här lägenheten är vår (nej, vi hyr den bara.) och att vi har ett underbart förhållande.
Att vi tillsammans, vi tre är enade till en familj.
Det är här tårarna och den instängda känslan förändras. Tårarna förvandlas från sorg, till lycka.
Munnen formar sig till ett leende och jag känner sådan enorm glädje.
Att den här lägenheten är vår (nej, vi hyr den bara.) och att vi har ett underbart förhållande.
Att vi tillsammans, vi tre är enade till en familj.
Det är här tårarna och den instängda känslan förändras. Tårarna förvandlas från sorg, till lycka.
Munnen formar sig till ett leende och jag känner sådan enorm glädje.
Det är här jag trivs bäst (inte på själva stället i sig, utan att det här är vårt liv. Det vi skapar tillsammans).
Det här är inte slutet på min kamp, men det är inte heller början.
Jag har kommit en enorm bit på vägen. Och troligtvis kommer jag alltid få kämpa.
Men med de personer som jag älskar vid min sida, går det så mycket lättare.
Jag är evigt tacksam till de människor som trott på mig, även när jag själv tappade hoppet.
Jag har lärt mig att livet är inte enkelt, men man behöver inte göra det svårare än vad det är heller.
Allt handlar om att kämpa, att aldrig ge upp kampen.
Jag har kommit en enorm bit på vägen. Och troligtvis kommer jag alltid få kämpa.
Men med de personer som jag älskar vid min sida, går det så mycket lättare.
Jag är evigt tacksam till de människor som trott på mig, även när jag själv tappade hoppet.
Jag har lärt mig att livet är inte enkelt, men man behöver inte göra det svårare än vad det är heller.
Allt handlar om att kämpa, att aldrig ge upp kampen.
....Och nej. Jag skriver inte sådant här för att smöra för min karl. (Och inte för någon annan heller.)
Han vet att jag har en blogg, men han läser den inte. Han vet nog inte ens vad den heter.
Jag skriver det här, för att det är min känsla. Mitt liv, mina ord.
Han vet att jag har en blogg, men han läser den inte. Han vet nog inte ens vad den heter.
Jag skriver det här, för att det är min känsla. Mitt liv, mina ord.
Kommentarer
Postat av: Emma.
Frågestund på min blogg just nu !
Fråga något? C:
http://elska.webblogg.se/2010/september/ang-min-header.html#comment
Postat av: Emma.
Svar; Vad kul att du är med. :3
Lycka till!
Postat av: Maria - fashionstars ☆
så härlig bild :)
Postat av: Classy - ung blivande mamma!
Precis :) Inte mkt mer än att jag ska iväg å hämta morsan å hennes sambo som varit på kryssning :) Sj?
Postat av: Emma
fin blogg du har !
svara på dagens fråga i min blogg ??
Kraam <3
Postat av: Julia
Hoppas allt är bra med dig?
Vad tycker du om mitt lilla collage jag gjorde nyss? :)
Postat av: ASIAT
Postat av: ASIAT
hej på dig! vad gör du? :)
kraam - ASIAT
Postat av: ASIAT
hej på dig! vad gör du? :)
kraam - ASIAT
Trackback
