imyourheartache

Tänkte att jag snart skulle baka lite muffins. Så är i alla fall det gjort.
Ska nog även börja slå in lite födelsedagspresenter.

Känns faktiskt lite läskigt, att den där lilla alien som låg i min mage blir två hela år!

Han växte sig starkare i magen, gjorde mina tuttar till två stora meloner och magen stod rätt ut.
Foglossning så det skrek om det, sömnlösa nätter. Oroliga nätter. Men samtidigt, lycka.

17.05 ville du titta ut, efter att ha sovit på förlossningen natten innan, plågsamma timmar. Långa timmar, timmar av lustgas och fnissningar. En smärta, som jag aldrig kommer glömma. En känsla av att bara vilja rent ut sagt ta livet av mig. För att tillslut känna mig som den lyckligaste personen i världen, med din skrynkliga, underbara kropp mot mig. Svettig som jag var. Haha. En känsla av att vara stark, lycka av att vara just din mamma.

Jag har inga ord på känslan. Att vara just din mamma. Att vara den du ser upp till och söker tröst hos.
Att få vara den du skrattar med och att se dig skina av glädje, det är det bästa din mamma vet.

Jag har varit med när du lärt dig lyfta ditt huvud, när du lärt dig vända på dig från rygg till mage - mage till rygg.
Jag har varit vid din sida när du lärt dig krypa, gått, stått, skrattat, lett.
Dina första ord.

Och du har fått mig att inse vad meningen med livet är.
Du har gjort mig till en bättre människa.

De här två åren har gått så otroligt fort.
Du är ingen bebis längre, inte ens en liten kille.
Du har blivit en stor kille, som är full i bus.
Som får mig att le, samtidigt som du kan få mig att gå i taket. Haha.