En känsla, starkare än det mesta.
Har inte skrivit något om ångest på ett tag.
Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig, eller förklara hur det känns.
En dålig dag kan se ut såhär:
Ta sig upp på morgonen, huvudet skriker åt en och benen känns som bly när man slänger dem över sängkanten.
Kollar in i garderoben och ska ta kläder, Vilka kläder ska jag ta? Den, den, nej, den! Absolut inte. Vad ska jag ta?
Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig, eller förklara hur det känns.
Det är svårt att ens förstå hur jag tar mig igenom vardagen med en två årig son, samtidigt som ångesten ligger som ett täcke över mig.
För ja, det kan vara riktigt kämpigt.
För ja, det kan vara riktigt kämpigt.
En dålig dag kan se ut såhär:
Ta sig upp på morgonen, huvudet skriker åt en och benen känns som bly när man slänger dem över sängkanten.
Kollar in i garderoben och ska ta kläder, Vilka kläder ska jag ta? Den, den, nej, den! Absolut inte. Vad ska jag ta?
Plockar upp Lillgrisen och byter blöja, samt klär på honom. Vilka kläder ska han ha idag? Den, den? Nej, den då?
Gör i ordning frukost, Vad ska vi ha idag? Macka? Juice? Mjölk? Flingor? Müsli? Nej, eller förresten....
Går promenad till dagis och verksamhet, Oroar mig för vad alla ska tycka om hur jag är idag, försöker klistra på ytterligare ett större smile. Le och se glad ut, var det ju!
Genomlider en dag på verksamheten, Timmarna går sakta, hjärtat slår snabbare. Magen vrider och vänder på sig. Tankarna snurrar. Måste tänka på hur jag andas.
Hämtar Lillgrisen på dagis och går hem. Måste nog gå lite snabbare, tänk om jag kommer lite sent, vad ska de tro om mig då?
Kommer hem och karln har gjort mat, äter lite och småpratar.
Städar städar. Ju mer jag städar, desto bättre mår jag? Nej. Men skura skura. Frenetiskt. Kanske man lyckas tvätta bort ångesten?
Tar en dusch, Spolar av mig ångesten. Och det här, det hjälper faktiskt lite. Och är inte Karln med i duschen så gråter jag. FLODER! Tårarna rinner, rinner. Jag andas häftigare och får kväljningar (nej, jag får bara kväljningar och spyr alltså INTE). Skriker utan att det kommer något ljud. Allt snurrar, tiden går snabbare, samtidigt som all tid tycks upphöra. Röster tränger sig in i mitt huvud och jag känner mig instängd, samtidigt som det känns som att jag är ensam på ett stort hav.
Lägger mig och ska sova, Drömmarna kommer, mardrömmar. Flera stycken. Jag vaknar och är kallsvettig. Är rädd att det jag drömt är sant, inser att det är en dröm. Somnar om och fortsätter drömma där jag var innan jag vaknade. Vaknar igen, inser att det är en dröm. Somnar om, drömmer. OSV. OSV.
Lägger mig och ska sova, Drömmarna kommer, mardrömmar. Flera stycken. Jag vaknar och är kallsvettig. Är rädd att det jag drömt är sant, inser att det är en dröm. Somnar om och fortsätter drömma där jag var innan jag vaknade. Vaknar igen, inser att det är en dröm. Somnar om, drömmer. OSV. OSV.
Idag har det varit en bra dag, så jag har svårare att förklara känslan.
Och den som inte lider av ångest, förstår nog inte riktigt hur jag menar.
Men det kanske finns någon/några som känner igen sig och förstår vad jag försöker förklara.
Men det kanske finns någon/några som känner igen sig och förstår vad jag försöker förklara.
Kommentarer
Postat av: M:et
Fy fasiken vad jag känner igen mig i det...och det är inte roligt alls!
Men du är otroligt stark eller vad jag ska kalla de.:)
Postat av: FRIDA HJÄRTA KEVIN
SV; Det går bra när jag kör hemma men inte lika bra på körskolan haha! :P
Trackback
