Från ingenstans

Och självklart, från ingenstans så börjar ångesten krypa i mig.
Jag mår illa, fryser, och myrorna vandrar runt inuti kroppen. Speciellt i magen.

Jag gillar det inte. Jag hatar det. H-A-T-A-R det!!
Utan anledning, utan förvarning.
Men le och se glad ut, håll huvudet högt och blunda för allt.

...Om bara hjärtat hade kunnat krama om mig nu...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0