imyourheartache

Snacka om hormonrubbningar.
Allt är underbart i ena sekunden, för att i nästa vara ett rent helvete.
Jag hatar att vara mensmonster. Blir så arg på mig själv, ledsen och vill bara fly ifrån mig.
Slå hål i hjärnan och inte vara just jag.

Är en helvetisk dag just nu känner jag. Ångesten kommer krypande.
Ungefär som ett lejon spanar in sitt byte.
Känns inte alls okej, inte någonstans.

Jag vet innerst inne att det är mensmonstret som är ångesten.
Men vad hjälper det? Ingenting.
Allt känns lika hopplöst för det.
Ingenting blir bra.
Jag är inte bra. Jag är bara.... just jag.
Håret vill inte som jag vill idag, sminket är inte alls bra.
Och jag är för smal, fult smal. Revbenen syns, tuttarna är små.
Rumpa, vad är det?

Tycker till och med att bristningarna är tydliga idag.
(De som annars knappt syns.)

...... Nej, det som piggar upp är att min son är gosig.
Kramas och pussas med sin mamma jätte mycket. Det gillas!


Nej. Nu ska jag spela en stund. Så kanske jag glömmer bort mig för en sekund.
Bye.