Att vara mamma och ha panikångest.
Har funderat lite grann.
Min blogg är ganska rörig, handlar om allt och lite till.
Om att vara mamma och ha panikångest.
Det är två termer, som nästan aldrig nämns tillsammans.
Men så kan det faktiskt vara och jag vet att jag inte är en dålig mamma trots min... sjukdom.
Ärligt talat så vet jag inte om man kan klassa det som sjukdom. Men ja. Jag skulle nog vilja kalla det för det i alla fall.
Och nej. Jag är ingen sämre mamma för det. Varför skulle jag vara det?
Min blogg är ganska rörig, handlar om allt och lite till.
Om att vara mamma och ha panikångest.
Det är två termer, som nästan aldrig nämns tillsammans.
Men så kan det faktiskt vara och jag vet att jag inte är en dålig mamma trots min... sjukdom.
Ärligt talat så vet jag inte om man kan klassa det som sjukdom. Men ja. Jag skulle nog vilja kalla det för det i alla fall.
Och jag tror att det faktiskt är obotligt, men att man självklart kan ha det i tyglar. Dra åt och kontrollera det. Så gott som själv. Men ångesten har ett eget liv och kan inte alltid kontrolleras.
Det är så svårt att förklara för någon, som aldrig haft panikångest hur det känns.
Det är så svårt att förklara för någon, som aldrig haft panikångest hur det känns.
Det är en vidrigt obehaglig känsla.
Och nej. Jag är ingen sämre mamma för det. Varför skulle jag vara det?
Jag går upp med min son varje morgon. (Likt många andra mammor.)
Ger han frukost och pratar och busar. (Likt många andra mammor.)
Jag ger han ett bad/en dusch. (Likt många andra mammor.)
Jag ger han lunch, mellanmål, middag, kvällsmat. (Likt många andra mammor.)
Jag ger han enormt mycket kärlek och trygghet. (Likt många andra mammor.)
Jag ger han enormt mycket kärlek och trygghet. (Likt många andra mammor.)
Jag ser till hans bästa och sätter det i främsta rummet. (Likt många andra mammor.)
Däremot kämpar jag kanske lite mer än de flesta andra "vanliga" mammor för att få allt att funka.
Och där hoppas jag att ingen tar illa vid sig, för det menar jag verkligen inte.
Och där hoppas jag att ingen tar illa vid sig, för det menar jag verkligen inte.
Jag menar bara att välja kläder kan vara svårt en dålig dag. Välja vilken yoghurt eller vilket bröd vi ska ha till frukost kan vara ett rent helvete. Att välja vad man ska ha för smink, skor, eller vilken väg man ska gå till stan.
Att pressa tillbaka tårarna och svälja klumpen i halsen. Ignorera magens uppror och hjärnan som skriker åt en att springa och gömma sig. Att kontrollera andningen och koncentrera sig på att vara lugn ute bland folk.
En dålig dag kan komma när som helst, utan att visa något tecken innan.
Jag måste ständigt vara på vakt, hålla koll på vart utgångar finns. Frisk luft.
Men likt andra mammor sätter jag mitt barn i främsta rummet.
Jag måste ständigt vara på vakt, hålla koll på vart utgångar finns. Frisk luft.
Men likt andra mammor sätter jag mitt barn i främsta rummet.
Jag får helt enkelt trycka undan tankarna, gråten. Ja allt.
För mitt barn är viktigare än att få panik. Mitt barn vinner över ångesten.
Visst erkänner jag att det är svårt många gånger, men jag skulle aldrig utsätta honom för mina attacker.
Det finns inte en chans.
Jag är starkare när han är med mig, för hans skull!
För mitt barn är viktigare än att få panik. Mitt barn vinner över ångesten.
Visst erkänner jag att det är svårt många gånger, men jag skulle aldrig utsätta honom för mina attacker.
Det finns inte en chans.
Jag är starkare när han är med mig, för hans skull!
Kommentarer
Postat av: FLOOSAN
Skickar styrekramar!
Postat av: FLOOSAN
det var ett loppis fynd, kolla blocket =)
Trackback
