Ångest.
Jag vill känna mig liten, krypa under täcket och ha någon intill mig som förklarar att det inte är farligt.
Att det går över, att det jag känner bara är rädsla.
Ibland blir ångesten så verklig, som att allt den förmedlar är sant.
Innerst inne vet jag att den ljuger, att det bara är ångestmonstret som lurar mig. Men just nu tror jag att det sitter långt inne.
Jag vill bara springa, springa och fortsätta springa. Springa ifrån mig själv och ångesten.
Somna och vakna upp när ångesten har sprungit sin väg och försvunnit.
Ha alla jag tycker om nära mig, samtidigt som jag puttar undan dom.
Förlåt, det är inte min mening. Jag vet bara inte hur jag ska hantera allt när det blir såhär.
Jag är glad över att det bryter ut när jag är ensam.
Jag vill inte vara en börda för någon.
Jag vet att det inte är någon som kan lugna min ångest, när den väl har startat.
Att det går över, att det jag känner bara är rädsla.
Ibland blir ångesten så verklig, som att allt den förmedlar är sant.
Innerst inne vet jag att den ljuger, att det bara är ångestmonstret som lurar mig. Men just nu tror jag att det sitter långt inne.
Jag vill bara springa, springa och fortsätta springa. Springa ifrån mig själv och ångesten.
Somna och vakna upp när ångesten har sprungit sin väg och försvunnit.
Ha alla jag tycker om nära mig, samtidigt som jag puttar undan dom.
Förlåt, det är inte min mening. Jag vet bara inte hur jag ska hantera allt när det blir såhär.
Jag är glad över att det bryter ut när jag är ensam.
Jag vill inte vara en börda för någon.
Jag vet att det inte är någon som kan lugna min ångest, när den väl har startat.
Gråten, skriken, skakningarna, hyperventilationerna. De sitter och de skrämmer mig.
Nej. Idag är ingen bra dag.
Ursäkta det här inlägget, men det var skönt att skriva av sig lite grann.
Nej. Idag är ingen bra dag.
Ursäkta det här inlägget, men det var skönt att skriva av sig lite grann.
Som sagt, jag har aldrig tvingat någon att läsa.
Kommentarer
Trackback
